Acting Out Stockholm är en av huvudaktörerna i stadens hardcore-arena för tillfället. Gruppen växte fram ur resterna av Thousand Strong, en tidigare frekvent arrangör i Stockholm. Nyligen har de börjat anordna en fastare installation, en torsdag i månaden på Kafé 44. Med hopp om att höra om fler framtidsplaner samt gruppens syn på hardcore och kanske till och med få nåt tips om hur en sätter upp spelningar bokade jag in en intervju. Jag ringde upp Emelie Norenheim, en av gruppens medlemmar tillika fanzine-makare extraordinaire samt basist i det inte helt obekanta namnet Screw. Emelie har tidigare arbetat med fanzinet Value Of Words men är nu aktiv med sitt egna alster Up Against The Wall Zine där första upplagan kom ut i maj i år. Härefter följer vår intervju.
Berätta lite kort om Acting Out.
– Jag skulle säga att Acting Out Stockholm kom lite till följd av Thousand Strong. Vi var fortfarande ett gäng som ville fortsätta sätta upp spelningar när den gruppen försvann. Tanken var att den nya organisationen skulle funka som en lösare struktur. Så att om en ville sätta upp en spelning så skulle vi peppa varandra, men den skulle också funka till att peppa andra till att börja sätta upp spelningar. Nu är vi en kärngrupp som försöker få ett kontinuerligt flöde med spelningar. Få folk att kunna ha nåt att göra, träffa kompisar, öppna upp ögonen för andra band, att det ska vara väldigt lättillgängligt liksom.
Okej, hur skiljer sig då organisationen nu från den ni hade i Thousand Strong?
– Det är lite diffust, Thousand Strong löstes liksom upp lite, det kändes som att vi hade fått ut det vi ville. Vi hade väldigt roligt, satte upp mycket halloween-spelningar, spelningar med Hawaii-tema och sånt men vi kände att vi ville släppa på lite dödvikt och samla de personerna som ville skapa en plattform där allt fler skulle kunna arrangera spelningar.
Hur ser ni på hardcore och hardcorescenen?
– Dels vill vi nog skapa en bredd men också gå tillbaka lite till den gamla klassiska hardcore-mentaliteten. Det ska vara all ages, det behöver inte vara skitdyrt eller sent på vardagskvällar. Det viktigaste är att det är band som är peppade på att spela, att det finns möjlighet till häng och att träffa nya människor. Sen är det självklart att vi vill sätta upp band vi personligen tycker är bra men det behöver inte nödvändigtvis vara renodlad hardcore. Vi försöker jobba mer med band som ligger i angränsande genrer också, typ crossover men även renodlad metal. Detta för att bredda ut och göra det tillgängligt för alla. Folk kanske kommer för att se ett hardcore-band men får också se ett thrash metal-band och tycker att det är det coolaste någonsin. Vi har dock fortfarande nån sorts tumregel om att det måste vara minst ett hardcore-band per line-up, vi vill främst sprida hardcore.
Hur vill ni att spelningarna ska se ut? Vilka värderingar tycker ni ska finnas i hardcore?
– Det känns som att vi har fokuserat väldigt mycket på att få fler unga på spelningar. Det behöver komma in nya perspektiv, fräscha hjärnor, som inte är lika ingrodda som en själv. Nu låter jag som att jag är typ 40 bast, men när en varit delaktig i scenen några år så hittar en sin grej. Vi vill kunna ge folk en chans, vi har ju alla vart där nån gång. Så vi vill fokusera på att få in unga. Vi försöker även i så stor utsträckning vi kan hålla det alkoholfritt. Sen så, ah, finns det ju alltid diskussioner, typ moshdebatten och sådana saker. Men det är därför vi vill sätta upp olika sorters spelningar, för att ena spelningen kanske det blir hård mosh och folk får väl tycka vad de vill om det. Men på nästa spelning kanske det är lite punkigare röj och på nästa nåt metalband. Det finns olika sätt att ha roligt på men alla sätt kan vara roliga beroende på vem du är, men det är gött att visa upp alla de olika sidorna. Om folk kan samlas kring olika sätt att ha roligt på så tror jag att det skapar nån sorts öppenhet hos människor. En korsar gränserna lite, det behöver inte vara så grupperat.
Mer praktiskt, hur går ni tillväga när ni sätter upp en spelning? Har du några tips till nya arrangörer?
– Att inte övertänka tycker jag är viktigt. Men också att nätverka, våga fråga folk om de vill hjälpa till, med ljud osv. Tänk också på vad folk vill se, inte bara vad du själv vill se. Men komplicera det inte för mycket, fråga band, vidga vyerna, det kan hjälpa väldigt mycket. När vi själva sätter upp spelningar försöker vi ha möten så att alla kan hänga med på vad som händer. Nu har vi hela grejen med Judgement (Thurs)day, där vi kör en spelning på Kafé 44 en gång i månaden. Där har vi ett gäng band vi kan tänka oss att sätta upp och funkar det inte för ett band på ett datum så försöker vi med nästa. Men vi försöker också brainstorma, så många idéer på bordet som möjligt.
Berätta mer om torsdagsklubben på 44:an.
– Grunden är väl att vi vill få in nån sorts kontinuitet med spelningar, ett flöde liksom. Hela grejen är också att vi ska försöka dra igång så att det inte bara är spelning. Det ska vara andra aktiviteter också. Syftet är att få ut folk i vardagen, lite som ett alternativ till after work. Det finns inte riktigt nån gräns på vad som kan kopplas till spelningen, men först och främst är det spelning. Vi försöker bygga en scen.
Vilken är den roligaste spelningen ni har gjort som grupp?
– Jag kommer inte ens ihåg alla, haha. Vi har generellt gjort väldigt bra spelningar. Men förfesten till Alive & Well 2017 på Gula Villan med Lowest Creature, Existence, Declaration, Give Today, Positive Abuse och Unity Force var rolig. Det är alltid galet när Lowest Creature spelar. Men det var kul för att det var mycket tyskar på plats och en skön stämning hela kvällen.
Hur ser du på den svenska scenen just nu?
– Svår fråga. Mitt humör svänger lite när det kommer till den svenska scenen. Det som är positivt är att det arbetas rätt mycket för att skapa nån sorts gemenskap. Även om det kanske är grupperat, absolut, så jobbas det ändå aktivt med en gemensam scen. Sen tycker jag kanske inte att scen är det bästa ordet. Men att bryta barriärer är något som det känns som att det jobbas med, och det kan jag tycka är bra. Det finns extremt mycket folk som är engagerade och det gör mig personligen jättepeppad. Det finns folk som är engagerade i allt möjligt, starta band, sätta upp spelningar, göra zines, det finns så extremt mycket idéer och det gör mig väldigt glad och positivt inställd. Jag blir peppad när jag ser folk göra sin grej; gör din grej verkligen! Det visar att det finns engagemang och jävlar anamma, att en vill framåt, få scenen att gå vidare.
Har du några favoritband för tillfället? Vad är bäst i Sverige och utanför?
– Just nu är jag väldigt intresserad av band som är från utanför Sverige. Men jag tycker om Existence, även om jag är lite partisk, det är oundvikligt att jag blir genuint glad över att det går så bra för dem. De förtjänar det. Jag tycker om Hag skitmycket. Sen tycker jag om Pissjar, de är lite av mitt nya go to-band just för att jag tycker att Leo är en skitbra frontperson och jag är lite av en sucker för bra frontare. När jag ser att de ska spela måste jag gå. Det värmer i punksjälen. Sen måste jag nämna Settlement, feedbacken de fick på Alive & Well i år var skitkul. Det verkar som att de har hittat rätt. Utanför Sverige tycker jag att tyskarna gör allt rätt just nu. Ett band jag tycker skulle vilja lyfta upp är Contra från Ungern, de kör lite 86 Mentality-stuk. Men det går alltid upp och ner. Jag kan aldrig bestämma mig för ett band.
Om du fick sätta ihop en dröm line-up inför en spelning med vilka band som helst, vilka band hade det vart?
– 86 Mentality måste vara med och de ska köra alla sina låtar. Jag skulle gärna se Turning Point från 89–90. Jag skulle vilja sätta Pure Disgust på den spelningen också, dels för att jag aldrig hann se dem men också för att det är ett samtida topp 3-band för mig. Det bandet är så extremt viktigt för vår samtid, de speglar mycket av dagens samhälle, de har mycket viktigt att säga. Sen är det så jävla bra musik också, de har inte en enda dålig låt. Som sista band skulle jag sätta Motörhead, Ace of Spades–plattan rakt av.
Som sista fråga, vilket är det bästa bandet du lyssnat på idag?
– Vad fan har jag lyssnat på idag? Mitt minne alltså… När jag satt på bussen kom The Brass på och jag tycker de är skitbra. Så The Brass får bli mitt svar.
Skrivet av Gustaf Uicic.
Hardcore Sverige 