Existence är en näst intill purfärsk ambition från Stockholm. Med sin demo och ett antal
spelningar bakom sig har Existence redan gett oss ett smakprov av vad de har att erbjuda. Gruppen bär med sig medlemmar från bekanta band som Time To Heal, Neighborhood och Lifeblind vilket alltid inför någon sorts förväntan om kvalité. Debuten hos brittiska Quality Controll Records gör en inte besviken. Blandningen mellan det som en gång i tiden gjorde hardcore great, med dagens pionjärers tolkning gifter sig väl i mina öron.
Gitarrerna klingar in Guilt Runs Deep med en Higher Power/Turnstile-esque ton.
Surfstämningen bryts och bandet bjuder på gung. Discokomp och gungande gitarrer gör versen. En rätt platt ”halv refräng” följer, vilket tyvärr dödar låtens momentum. Låten avslutas med ett parti som luktar crossover. De tonar ut och vi blir presenterade för EP:ns nästa spår, Thirst For Blood.
Låt nummer två ger mig känslan av att ”nu jävlar händer det”. Momentum byggs upp och följs av ett välspelat hammer on/pull off-riff. Lyssnar Existence på heavy metal?! Versen avslutas med tomheten av en ensamt klingande hi-hat. Finess i högsta grad! Refrängen styrs av en catchig rytm och en kan inte annat än att digga med.
Eaten Alive är ”straight forward fuck allt”-hardcore. Minimalt knussel. Bara en jävla massa frustration och gitarrtuggande. Passar på att rikta er uppmärksamhet till den fantastiska baston som öppnar låten. Refrängen bjuder på en leadgitarr som för tankarna till band som Turning Point och Praise. En go bit i mixen detta!
Titelspåret Into The Furnace är helt klart min favoritlåt på detta släppet. Dansvänliga verser, kraftfulla refränger och ett hårt jävla mosh! Sången är en av de saker som får detta till att bli min favoritlåt. Den känns tydligt potionerad ut över refrängen och inte lika påskyndad som den varit över tidigare spår.
Summa kardemumma, detta är fett! Bandet har en egen personlighet som jag känner delvis formas av hur de blandar in metal i sitt låtskrivande men också av sitt produktionsval i form av gitarrljud och effekter. Effekterna är dock lite av en ”swing and miss”. Istället för att ge produktion en känsla av finess framstår de stundtals kladdiga och dåligt hanterade. Som ljudtekniker och producent skulle jag vilja påstå att ”Into The Furnace” är en av de i mängden som råkar ut för detta, men problemet kvarstår. Jag hade även önskat mer artikulerande och tryck i sången. En del riktigt goda möjligheter för gjutna sing-a-long partier kan ha gått förlorade på grund av brist på detta. Ser fram emot bandets framtida fullängdare och hoppas de kommer våga fortsätta leka med
produktionen på ett smakfullt sätt för att förhöja deras hårda, mörka, rytmiska bangers!
Stadig 3/5
Skrivet av Anton Hedlund.
Hardcore Sverige 