Veckans band är ett inslag där folk får skriva lite om sina favoritband, nya som gamla.

Att 2010-talets viktigaste band i princip kom till av en slump kan vara kittlande för fantasin. För utan Violent Reaction hade den moderna hardcorehistorian sett oerhört annorlunda ut. Violent Reaction är bandet som startade den nya vågen av brittisk hardcore och förändrade därigenom riktningen på inte bara scenen i Europa, avtryck gjordes även på andra sidan Atlanten. Violent Reaction startades av Tom Pimlott. Sittandes på sitt rum i Liverpool med ett brutet ben började han skriva ett gäng låtar. Med siktet inte bara på det amerikanska 80-talet utan även det brittiska skrev och spelade Pimlott in en EP helt allena. Soundet var enkla klassiska hardcorelåtar i stil med amerikanska band som Negative Approach och SSD samt brittiska band så som Voorhees och Blitz. Det klassiska soundet kompletterades av mer tydligt framträdande moshpartier vilket ledde till en modernare känsla och en möjlig sammanfogning med det samtida hardcoresoundet.
Det är lätt att underskatta Violent Reactions påverkan på sin samtid. Det tog inte lång tid innan andra band med liknande sound började dyka upp på den regnpiskade ön. Violent Reaction hann släppa en demo, en EP och fullängdaren City Streets med Tom Pimlott som ensam officiell medlem. Bandet uppträdde live med en mer eller mindre fast sättning men Pimlott var den enda, med undantag för diverse gästinhopp som spelade på skivorna. Under denna perioden så behöll bandet i stort sett samma sound, den enda stora skillnaden är en utveckling av Pimlotts hantverksskicklighet. Det är först på 2014 års 7” EP Dead End som bandet även på skiva utökas i medlemsantal. Även om låtarna även på detta släpp är undertecknade Pimlott så märks en skillnad i framträdandet. EP:ns produktion flörtar friskt med den brittiska Oi-traditionen med ett renare gitarrljud och en produktion som lutar mer åt den tidiga brittiska punken snarare än amerikanskt 80-tal.
En förlängning av detta är det som händer på bandets sista släpp, fullängdaren Marching On. Här släpps resten av bandet in i låtskrivarprocessen och resan djupare in i Oi-influenserna fortsätter. Marching On som skiva ger dock Violent Reaction en legendstatus av en annan anledning. Med Marching On är de det första icke-amerikanska bandet att bli släppta på det legendariska amerikanska bolaget Revelation Records.
För mig är Violent Reaction ett extremt viktigt band för att de var ett av de första banden som öppnade mina ögon för den kontemporära hardcorescenen. Jag hade tidigare lyssnat mycket på gamla hardcoreband och större samtida band på väg ut ur DIY-gemenskapen. Violent Reaction blev därför för mig vägen in i den hardcoresamhörighet som jag idag viger mitt liv åt. Min favoritlåt är Empty Threat från 2013 års självbetitlade 7” EP. Den kombinerar hårdhet och sväng på ett för mig extremt tilltalande sätt. Malande gitarrer över ett, i sammanhanget, midtempo trumkomp sammanknutet med en riktig allsångsrefräng. Briljant låtskriveri.
Skrivet av Gustaf Uicic.
