Malmö har länge varit en intressant stad i punk- och hardcoresammanhang, speciellt om man gillar det ösiga stuket. Men oavsett om banden spelar grottmusik, Krakdown-covers på svenska eller ekande psykoshardcore så finns det en genomgående känsla som kännetecknar Malmö-band. Det är alltid rått och välspelat, samtidigt, utan kompromiss. Dessutom verkar det vara en av få städer där moderna hardcoreband – till exempel Fy Fan, Hårda Tider och Sista Sekunden – vågar köra låttexter på svenska och andra språk som inte är engelska.
Ill Fit kör låttexter på engelska, och är ett av de nyare banden från söder som intresserar mig mest. Första gången jag hörde talas om dem var i somras, när de skulle spela med ett av mina band i början på vår turné. Den spelningen blev aldrig av för deras del, men några månader senare återantändes mitt intresse för dem när jag utsattes för ett kort men välljudande videoklipp från en av deras första spelningar. Som den grävande journalist jag är så bestämde jag mig för att gå till botten med vad fan det är de håller på med egentligen.
Hur startades bandet och vad har ni för influenser?
Fulip: Spännande fråga!
Bandet startade någon gång under våren i nådens år 2018, Fulip och Patricia hade pratat om att starta ett band ihop jättelänge. Någonstans längs vägen gick Fulip bakom ryggen på Patricia och startade Hag (som från början hette Fulip and Friends) med Sven, Agnes, Linus och Emelie men fick i ett tidigt skede sparken från bandet för att han missade ett rep och samtliga andra ville casha in rockmiljonerna.
Patricia förlät Fulip och det beslutades på stående fot att tillsammans med Sven starta ett nytt band där Patricia skulle banka krigsskinn, Sven leva ut sina drömmar som Sveriges mest kompetenta basist och Fulip skulle få lära sig att spela yxa!
I ett inledande skede sjöng en ung rullbrädeåkande herre vid namn Nicklas men han övergav bandet till förmån för studier och att flyga på frihetens vingar. Resten av oss sörjde Nicklas i 2 dagar (som brukligt äro). Sen ringde vi vår gemensamma vän Jessica som direkt axlade rollen som vokalist och har styrt den delen av skutan sedan i somras.
I skrivande stund har vi spelat 4 gånger och spelat in en demo som kommer någon gång under 2019.
Sven är förlåten även om resten av Hag är ”persona non grata” och mest refereras till som ”Judas”. Nicklas lever livet som en glad vagabond och vi börjar bli lite som en dysfunktionell familj.
Vad handlar era låtar om?
Jessica: Mainly just super depressing things. The past two years has been terrible and I have mainly been writing about hating myself, my mother dying and the general vibes of how family fucks you up, and about generally not wanting to live in this world.
Hur ser er låtskrivarprocess ut? Vem/vilka gör vad?
Patricia: Sven eller Filip kommer med en idé, sen jobbar vi utifrån det. Ibland har de en hel låt, ibland bara ett rått jävla riff. Sen kommer jag ibland med idéer om delar som kan läggas till eller hur saker kan förändras, då sjunger jag mina förslag med min entoniga E-Type-röst ”Kan det inte gå såhär ‘DUHDUHDUHDÖÖÖDUHDUHDUHDÖÖÖ’ sen?” också sitter jag EXAKT som Lars Ulrich i Some Kind Of Monster och testar olika efterblivna bakvända sätt att spela på tills Sven säger till mig att det låter bättre om jag bara spelar rakt och enkelt.
Sven: Vi har skitkul! Oftast är det ett riff eller två och sen gör alla som de vill bara, så blir det ösigt! Vi är inte så att ”det ska låta exakt såhär!”, du vet. Tycker alla skriver sitt instrument liksom även om någon kan bli taggad och ge förslag eller ändra med smågrejer. Men ah vad fan, det är skoj som fan så det är ju bra. Känns det som en vansinnig urlastning att spela igenom sina låtar så är det ju inte så mycket att goja om.
Vad gör medlemmarna i bandet utöver detta?
F: Precis som alla andra som spelar i band i den här FANTASTISKA staden så spelar alla i en massa andra band: Knaegt, Beyond Pink, Hag, Slöa Knivar, Nonplus, Shit Pox, Pissjar, etc. Förutom att spela i band så jobbar alla skitmycket (typ obscent mycket).
J: In general? I just lay in bed a lot.
S: Haha, jag jobbar inte heller så mycket. Jag repar definitivt mer sammanlagd tid än kneg. Trots att jag har två, typ tre jobb, hahaha. Och så har jag hund. Men Patricia och Filip är ju inga syltryggar. Jag älskar musik om arbetsmoral och facklig arbetarkamp och sånt däremot. Typ oi, hiphop och parkbänkstrubadurer.
Hur ser ni på Malmöscenen för tillfället?
F: 100% lite böl mycket verkstad. Det har kommit massa nya band det här året, typ Larma, Genöme, Haidouk, Ill Fit, Northbound och Nonplus.
Planer inför 2019?
F: HUR FAN SKA MAN KUNNA PLANERA UPP ETT HELT ÅR? Vi ska göra något form av släpp.
P: Ja, alltså planering är inte vår starkaste sida. Men vi jobbar på det. Eventuellt ska vi lära oss använda kalender och sluta trippelboka oss hela tiden. Om det lyckas så kommer det nog ha positiv effekt på bandet. Förhoppningsvis kommer vi både lyckas släppa låtarna vi spelat in och ge oss ut på vägarna och spela en del. Plus spela livespelningar där vi ger 100% och till och med sätter låtarna, FÖR DET ÄR RIKTIGT JÄVLA BRA LÅTAR, och inte vill gå och gömma oss efteråt.
Hur ska ni toppa Hysterics Black Flag-rip?
J: That is just impossible to top.
Vilken passform är sjukast, stora cargobyxor eller tighta spandex?
J: I just fulfilled my hardcore dreams and got a pair of camo cargo pants this summer and I can not take them off, I understand now. You can seriously have everything on your person. It rocks.
F: Jag tycker extremt illa om tighta spandex för att jag upplever att de kliar skitmycket, typ som en antikofta fast samma problematik (om dom inte fyller någon funktion typ att det är en superhjältedräkt).
P: Båda är lika sjuka, som i ÖVERFETA. Dock är jag extremt diagnos när det gäller kläder, som en katt som inte kan gå i koppel utan lägger sig ner och spelar död, så plagg måste vara extremt bekväma och får knappt kännas att man har på sig för att jag ska kunna använda dem. Både stora cargobyxor och tighta spandex kan vara såväl sjukt bekväma som hårda och begränsande. Man vet inte förrän man har provat.
Sista ord?
Chicken butt.
Om man råkar befinna sig i Göteborg på lördag 23 februari går det att beskåda Ill Fit tillsammans med Hag och Pipe Dream på Fängelsets kafé!
Skrivet av Gabriel Siveri.
Hardcore Sverige 