Fångad i en mosh är ett inslag där vi intervjuar några av scenens prominenta dansare om kampen mot att ha tråkigt.
När man är på spelning med ett tvärfett band men ändå känner att ”äeh, luftfuktigheten är inte helt rätt, och Jupiters ställning till Neptunus är det definitivt något fel på… jag tror jag avstår från mosh idag” – då finns det inom rikets gränser INGEN bättre kur än Mona. Inom loppet av en halv vers kommer du och alla inom räckhåll finna er ihopknycklade som en bukett tulpaner, vårdslöst levererade in i närliggande vägg/scen/golv/fikabord. Precis som när den behaglige herr Stallone väcks från sina naiva drömmar om ett fridfullt liv i början av Rambo 4 inser man sin plats i universum och återställer balansen genom att skalla ett PA-system och försämra sina vänners chanser till lyckade arbetsintervjuer för ett par veckor framåt, omedelbart botad från slapphetens förbannelse. Vi ger er: Mona ”Pit Instigator” Morssy.
– Hej Mona, hur började din moshkarriär? Minns du första gången?
Alltså att stå längst fram och dansa eller headbanga eller bara att överhuvudtaget låta mig dras med i något som låter fett har alltid varit en självklarhet, även innan jag kom till faktiskt moshande. Men avseende mosh… Jag minns att jag satt uppe vid ljudbordet på Kafé 44 när Parkway Drive spelade och en då för mig okänd Gabriel Cardenas, som än idag är min högra hand, klättrade upp på loftet där ljudbordet är och slängde sig över publiken. Minns att jag tänkte ”HELVETE” och blev helt till mig typ. Hade sett folk göra det förut men det här var våldsamt mycket fetare. Så ett drygt halvår senare stagediveade jag för första gången på en spelning där jag inte kände en själ, landade på golvet, sprang upp på scenen igen och blev fångad av någon, och där och då bestämde jag mig för att göra illa sig på spelningar är fan jävligt kul.
– Som tidigare stockholmare och nuvarande malmöit, har du märkt av några dialektala skillnader även i dansgolvets språk?
Jag har länge tänkt att Stockholm stökar definitivt mer, men det är snarare att Stockholm stökar mer impulsivt och ansvarslöst och man skadar sig men det är ALLTID kul. I Malmö stökas det inte i samma omfattning, men när det görs är det med determination. Däremot malmöiter på besök i andra städer moshar med vildhet som moshas skall. Jag har flyttat runt så mycket också att jag inte riktigt har en hel bild av hur moshen ser ut regionalt utan har snarare erfarenhet av att det är olika beroende på rådande hardcore- eller punk-diskurs i staden. B-salen i Örebro 2007 fast i Malmö hade nog inte sett likadan ut liksom. Med det sagt, det är i Stockholm jag vet att jag kan trampa någon i ansiktet eller få min läpp spräckt och reaktionen blir ”FETT” och moshen fortsätter.
– Vilka är dina signaturmoves?
SIDE TO MOTHERFUCKING SIDE. Det är så mycket spänning i det och får du med dig folk på vägen så har du sedan ett hav av människor som stompar ut det till ett fett riff. Men jag är nog klassiskt skolad till att ha en förkärlek för stagedives, 2-step och vev, och om får jag chansen: headwalk.
– Vilken typ av utveckling av den svenska moshen hade du velat se under vårsäsongen 2019?
Jag vill att folk ska ha blivit jävligt trötta på att ha tråkigt och att alla tar ut sin frustration över det i mosh. Jag vill se tryck längst fram inte längst bak, och jag vill behöva börja ta med min astmamedicin till spelningar igen. Jag känner mig som en gamling i moshen nuförtiden och efter flertalet mosh-orsakade hjärnskakningar så går jag in när jag verkligen inte kan låta bli, snarare än bara för att. Jag vill se mer utav ”bara för att”-mosh.
– Hur är din syn på moshen som en trygg vs otrygg zon?
Den här diskussionen är ändlös men så här är det: moshen är otrygg utifrån att man kan skada sig rejält. Moshen är otrygg utifrån att det finns de som bör vara medvetna om utrymmet de tar men inte är det, vilket begränsar utrymmet för de som vill men som kanske är av annan kroppstyp eller människogrupp. Det kan vara otryggt om du råkar vara på ett ställe där det ännu vistas idioter som ser en stagedive som ett bra tillfälle att klämma lite tuttar och rumpa, eller där übersvettiga snubbar tar av sig tröjan och inte ser problemet med att någon annan får deras nakna rygg upptryckt i nyllet.
Men mosh or get moshed. Mosh är en del av punken, en del av metal och en defintiv del av hardcore. Mosh är safe när du vet att den består av folk som helt enkelt inte kan låta bli för att musiken är SÅ fet. Jag kan bli enormt provocerad av de som anklagar moshen för att vara en ovälkomnande machogrej, särskilt när jag som tjej har fått försvara min plats där från kommentarer som ”det ser bara fel ut när tjejer moshar” till ”du gillar hardcore på riktigt, inte som de andra tjejerna på spelning”. Det blir som att ta flera steg tillbaka TILL att det blir ett otryggt space, istället för att bara låta normaliseringen av tjejer i mosh få ske. I Malmö är det fan mer tjejer än killar som moshar nuförtiden, och det är fan fett. Jag pallar inte vara en del av att göra politik utav mosh; är musiken fet och humöret där så rör jag på mig. Låt mig bara mosha för fan.
– Topp 3 tips till en icke-moshare som vill börja
- Säg ”fuck it” och kör.
- Är du orolig, be någon meddela dina nära och kära att du älskar dem och att det var värt det, om något skulle hända.
- Find your pit buddy, någon som du vet att du kan divea på eller sparka i ansiktet specifikt, som vet att de kan göra detsamma med dig. Då är man inte lika ensam.
– Det sämsta du vet i mosh- och stagedivesammanhang
Folk som blir irriterade på att det moshas. Ta er öl, ta 10 steg bak, och försvinn ut genom dörren och långt från en hardcore-spelning.
– Det bästa du vet i mosh- och stagedivesammanhang
Att man ändå kollar av varandra om man råkat smälla till någon, peppen blir ju högre när man vet att alla ändå mår bra liksom. Det är fint.
– Favoritmoshklipp?
Det här är fan svårt. Jag visar ju alltid musikvideon till Trapped Under Ice ”Believe” när jag försöker förklara hur en spelning kan gå till.
Annars finns det två klipp, båda från Örebro. När Have Heart kör ”Bostons” där 2008 är en:
Den andra är en compilation av mosh från B-salen och den värmer mig inombords.
– Några sista ord?
STAGEDIVES AND HIGH FIVES!
Skrivet av Jacob Bondesson.
Hardcore Sverige 