
UK82, vågen efter Sex Pistols-generationen av punkare. Ett Storbritannien präglat av en konservativ smörja politiskt sett, där tillvaron varken är speciellt givande eller där samhället ger dig en chans. Klassamhället är ett faktum och i detta kaos gör punken sin röst hörd tack vare band som Attak. I takt med 80-talets insprång utvecklas punken i Storbritannien till något eget. Band som Blitz, The Violators, GBH, The Exploited och Discharge tog punken till intensivare, aggressivare och råare nivåer och visste inte då att detta skulle utmärka sig som en egen subgenre till punk. Attak tillhör de banden som influerades av såväl Motörhead som oi som klassisk thrash och crossover. Att klicka play och lyssna på Attaks diskografi är som att öppna en godispåse av UK82-punkens godaste låtskriveri, och det är en godispåse som räcker fredag, lördag och söndag ut!

Bandet bildades sommaren 1980 i New Mills, Derbyshire. Inför demoinspelning bestod bandet av Lindsay McLennan på trummor, Gary Basnett på gitarr, Sean ‘Chad’ Chadwick på bas och Garys bror Saleem på sång. Kort efter demon hoppade Saleem av och Gary tog naturligt över sången. Som en trio släppte Attak sina två absolut starkaste skivor; Today’s Generation EP som en 7:a och Murder In The Subway, även den som en 7:a. Båda släpps på No Future Records, ett bolag som var bärande för band på den tiden. Today’s Generation är idag en klassiker för den som är intresserad av det ljud som punkband från de nordvästra delarna av Storbritannien hade. Titelspåret Today’s Generation rivstartar med ett uppbyggande intro och övergår till en smällkaramell av intensiva riff, tighta och precisa trummor a lá Lindsay McLennan och en stark sång buren av frustration. Omslaget till Today’s Generation påminner mycket om Major Accidents olika omslag sett till inramningen av bandbilden och texttypen, medan Attak-loggan skulle kunna platsa på vilken thrashskiva som helst. Själva inlayen till 7:an är starkt inspirerad av Blitz-skallen.


Murder In The Subway 7:an har två spår, titelspåret och B-sidan Future Dream. Gillar man flipperspelande på basen och trummor som pumpar upp hjärtfrekvensen till 100 ska man börja i denna ände av Attak. Lyriken är även här starkt präglad av dåtidens politiska klimat, vilket var ett karaktärsdrag i texterna hos många utav UK82-banden.
1983 släpper Attak sin enda fullängdare Zombies, även den via No Future Records. Inte deras mest intressanta släpp, men fortfarande en skiva inom ramen av vilka Attak var som band. Inför inspelningen tillkom en medlem, Michael ‘Woody’ Woodacre, på andra gitarr, vilket tillförde en mastigare ljudbild som passade Attaks metalinfluenser väldigt bra. Inte bara att riffen påminde om mullrande thrash, även artworken på 12:an hintade starkt till vad dåtidens metalband reppade; slaugtherfilmer. I boken Burning Britain – The History Of UK Punk 1980–1984 säger Sean följande i en intervju om de underliggande metalelementen hos Attak:
”I suppose our style sets us apart from other bands. Lindsay will hate this, but, yes, there was a big metal influence… well, for Gary and myself anyway. Motörhead, Maiden, Tank, we liked anything that was really raucous and thunderous; balls-out music that stirred the blood, pumped the adrenaline and made your ears bleed.”
Bara för att visa på variationen av Attak som band så tåls det att nämna spåret Demon på 12:an som har mer oi-influenser än metal. Ett spår som är väldigt uppfräschande mitt i skivan och som också visar på bandets bredd som låtskrivare.

Historien om Attak upphör 1984 när bandet splittras. Attak existerade i navet av UK82-soundet, och är ett av många band som bidrog till subgenrens utformning. Vad som utmärker Attak är hur de musikaliskt personifierar punken för deras tid. Genom lyriken framställs en frustration gentemot den rastlösa, oftast arbetslösa och chanslösa tillvaron de fastnade i tack vare de dåvarande politiker som styrde. Variationen på deras låtar kommer ur smart låtskriveri som framhäver det bästa i denna subgenre men samtidigt är de inget annat band likt med en sylvass trummis i Lindsay, en rivig och karaktärsstark röst i Gary, en speedad basist i Sean och som band helt träffsäkert. Till framtida lyssnare av Attak så rekommenderar jag att börja med de två 7:orna, hoppas det ska smaka!
Skrivet av Emelie Norenheim.
