Blood Sermon är det nya stjärnskottet på Stockholms hardcorehimmel. Trots en rådande trend som uppmuntrar flummighet och att tänka utanför lådan tar dessa herrar några steg tillbaka och lägger fokus på en av grundpelarna inom hardcore; aggression. Med sitt metalliska vansinne får de en att tänka på All Out War, Kickback och Belgiens H8000-scen från 90-talet. Och just det – de är straight edge.

---

I skrivande stund har Blood Sermon inte släppt något än. Men de har hunnit göra en debutspelning på Edge Day i Stockholm, samt rivit av ett överraskningsset på en Halloweenspelning i samma stad. Jag var på Halloweenspelningen, och har sedan dess varit väldigt sugen på att höra mer. I ett tappert försök till att släcka min törst tillfälligt så skrev jag ihop ett gäng frågor som jag skickade till bandet.

Hur startades bandet och vad har ni för influenser?

Jens: Så vitt jag vet så har Sverige aldrig varit ett riktigt moshland och vi kände att det var dags att ta tag i det och styra skutan i rätt riktning så att säga. Gå in på youtube och sök på slagsmål och street fights och dylikt och så har ni hittat inspirationen för mig. Mosh är bra, black metal är bra, svensk döds är bra.

Emanuel: Influeras av verkligheten och grova riff.

Linus: Vi hade länge gått i tankarna på ett straight edge-band, så blev det vad det blev. Integrity, Kickback, H8000 och Everybody Gets Hurt är några som influerat mig i skrivandet iallafall.

Vad handlar era låtar om?

J: Lyssna på låtarna, bilda en egen uppfattning. De betyder allt, de betyder inget. Största inspirationen är livet för att det alltid är så himla kul och lätt! I love it!

Hur ser er låtskrivarprocess ut? Vem gör vad?

E: Vi bygger runt ett riff någon i bandet skrivit.

L: Jag skulle säga att det är ganska jämn fördelning i skrivandet. Nån kommer med ett riff, så bollar vi lite och pusslar ihop med nån annans riff osv.

Stämmer ni i drop eller standard?

E: Standard för chockfaktorn.

L: Jag stämmer nog i E A D G.

J: Standard

Adam: Standard

Vad gör medlemmarna i bandet utöver detta?

E: Hemligt.

J: Hemligt.

L: Alla har pissjobb utom Emanuel som precis startat eget.

A: Mitt liv är inte särskilt hemligt men ganska ointressant.

Vad betyder straight edge för er?

J: Jag tänker ganska ofta på vart jag hade hamnat om det inte vore för straight edge och hardcore. Jag är uppväxt i en by ungefär en timme ifrån Stockholm och där var i princip den enda aktiviteten på helger att gå ihop ett gäng från klassen och supa skallen av sig. Det här har som tur aldrig någonsin varit av intresse för mig och jag är stolt över att jag aldrig gled in i något alkohol- och drogträsk. Den ”negativa” aspekten av att inte dricka var att jag i princip förlorade alla mina vänner. I dagsläget är jag glad att jag inte har något med dessa personer att göra för att jag nu insett hur ytligt de tar deras vänskaper och relationer. En själv borde alltid vara det viktigaste i ens liv. Utan en själv finns ingenting. Det finns inget positivt med droger oavsett form och att prioritera något negativt för sig själv över andra är oacceptabelt. Lojalitet är allt, mot mig själv och mot andra.

E: Överlevnad.

L: Att jag kan vara mig själv 100% av tiden förutom ca 12 timmar om dygnet då jag tyvärr måste äta medicin för att vara någorlunda normal.

A: Straight edge är väldigt viktigt för mig och det har jag verkligen insett mer och mer ju äldre jag blir. Att jag kan vara mig själv och göra det jag vill här i livet utan att vara beroende av någon substans. Det är viktigt för mig. Jag växte upp i missbruk och fick se vilken misär det ledde till, Vilket har gjort att jag tagit avstånd från droger. Jag har aldrig förstått mig på alla som romantiserar droger och missbruk. Övre medelklasshipsters som är helt jävla dumma i huvudet och tror att det är sexigt att sitta och skjuta heroin i kuken. Dom är helt jävla lost asså och måste kolla utanför sin bubbla.

Hur ser ni på Stockholmsscenen för tillfället?

E: För lite hårda band.

L: Mycket bra grejer på g och en del nytt blod som har börjat engagera sig. Hoppfullt!

J: Extremt bra just nu faktiskt. Stockholmsscenen har några riktigt bra band just nu. Listan är lång:

1. Blood Sermon

Vilken Hatebreed-låt har bäst mosh?

J: Before Dishonor

A: Before Dishonor, det är givet.

L: Proven, 1:50.

J: Jag älskar också Proven.

Några planer inför 2019?

E: Sätta skräck i världen.

L: Dominans.

J: Ta över.

Har ni några sista ord för våra kära läsare?

E: S/o Västerpojkarna. Kill or be killed.

L: Straight edge.

A: FUG. Blåa.

J: Yo ligan, de som vet de vet.

---

Skrivet av Gabriel Siveri.